6.3 Energieffektivisering

Normal
0

false
false
false

EN-US
X-NONE
X-NONE

MicrosoftInternetExplorer4

/* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Table Normal"; mso-style-parent:""; font-size:10.0pt;"Times New Roman","serif";}

Enligt representantskapets beslut för Stockholmsföreningens svar på
klimatsamråd 1, fastslog man att ett kapitel om energieffektivisering
bör utarbetas i kommande klimatrapport, som ett effektivt verktyg mot
klimatförändringar vid sidan av klimatsmart energiproduktion. Jag har
jobbat fram ett sådant förslag, genom en bred skanning av den
information som finns på universitet, energiexperter, regeringskansliet
och övrig info på marknaden, samt summerat en rad förslag att göra
politik av. Denna text bör kunna inarbetas i klimatrapporten och/eller
utökas som en egen rapport. Yrkar härmed att denna text beaktas, och
tas in helt eller delvis in i klimatrapporten. Undertecknad ställer
naturligtvis upp för en vidare bearbetning och hjälper till med
prioriteringsredigering om texten blir kortare.

Med vänlig hälsning

Thomas Bäcklin
Ledamot, Stockholmsföreningens partistyrelse

---

 

Definitionen av energieffektivisering är inte entydig men gemensamt för definitionerna är ändå att man uppnår hushållning med energi. Detta innebär att man uppnår samma ”nytta” med mindre andel använd energi, eller alternativt vid energiframställning, mer producerad energi med samma eller mindre insats av bränslen. Några exempel på energieffektiviserande åtgärder kan vara att byta energislag till ett bränsle med högre energiinnehåll, genomföra tekniska åtgärder som minskar behovet av köpt energi, eller att man tar vara på värmespill från industriella processer till uppvärmning. Ändrat beteende är också en viktig bidragande faktor till energieffektivisering. Energiförluster finns under energianvändningens hela livscykel. Effektiviseringsåtgärder måste därför sättas in i hela kedjan, från energiutvinning, förädling, omvandling och slutanvändning. I dagsläget härleds 80 % världens totala koldioxidutsläpp från förbränningen av fossila bränslen. En effektivare användning av energi är alltså ett viktigt verktyg både för att minska behovet av fossila energikällor, reducera utsläpp av växthusgaser samt bromsa den idag snabba utarmningen av naturresurser.

 

1.      Drivkrafter och hinder för energieffektivisering

 

Att förstå drivkrafterna bakom energieffektiviseringar och hinder för detsamma är en nyckelfråga i energieffektiviseringsarbetet. Slutsatser från svenska studier visar att ekonomisk lönsamhet är den viktigaste drivkraften för flertalet företag att påbörja arbetet med energieffektivisering[1]. Nationella krav och krav från kunder och ägare har visat sig vara ytterligare en drivkraft. Hinder har utgjorts av teknisk låsning och brist på kunskap inom energieffektiviseringsområdet. Företagen utnyttjar därför inte alltid de kostnadseffektivaste lösningar som finns att tillgå, eller avstår från investeringar trots att de är såväl energi- som kostnadseffektiva. Vid sådana tillfällen talar man om förekomsten av ett energy efficiency gap vilket är beteckningen på det gap som finns mellan den beräknade potential för energibesparing som finns inom företaget och den effektivisering (besparing) som faktiskt genomförts. Andra hinder av betydelse kan vara att organisationen som ansvarar för driften inte har tydliga incitament att effektivisera pga outsourcing. ”Split incentives” innebär att vinstfördelningen av energieffektiviseringen motverkas av att endera part mellan fastighetsägare och hyresgäst står för investeringen men inte får del av vinsten. I fallet kallhyra ska ägaren bekosta de flesta energiåtgärder men hyresgästen gör vinsten. Med varmhyra har hyresgästen inget incitament att bete sig energieffektivt. Den absolut effektivaste åtgärden är ändrat beteende, men det är också kanske det svåraste att komma åt. Därför är teknik som kan påverka beteendevanor i positiv riktning av en mycket stor betydelse.

 

2.      Energieffektiviseringens potential

 

Sedan oljekrisen på 70-talet har de industrialiserade länderna, genom en mängd olika program för ökad energieffektivisering, blivit allt mer energieffektiva och minskat sin energianvändning markant i förhållande till BNP. Enligt beräkningar av EU-kommissionen, har energieffektiviseringar spelat den viktigaste rollen för att minska den ökande användningen av olja, som sedan trettio år har planat ut i EU-25[2]. Mycket potential finns dock fortfarande och EU har satt nya mål att minska energianvändningen ytterligare med minst 20 % med lönsamma åtgärder tom 2020, vilket motsvarar t ex hela Tysklands och Finlands energianvändning tillsammans. Under de gångna trettio åren har svenska konsumenter och industri gynnats av övergång från oljeenergi till inhemskt producerad elenergi, och vant sig till bland de lägsta elpriserna i Europa. Svenska företag har nu en konkurrensmässig nackdel när de nu möter en alltmer avreglerad energimarknad med minst dubbelt så höga europeiska elpriser. För svenska industrin är energieffektivisering ett verktyg som ökar konkurrenskraften, genom en reducerad energianvändning och därmed lägre kostnad i produkterna och tjänsterna. För fastighetsägare är energikostnaden betydande del av driftkostnaderna och dessa gynnas, liksom konsumenter med t ex direktvärmande elvärme, av att använda energieffektivisering för att minska energibehovet, driftkostnaden och därigenom också minska sin klimatpåverkan. Om vi vid renovering av byggnader systematiskt väljer de mest energieffektiva komponenterna, så kan vi på cirka 50 år halvera den årliga energianvändningeni befintlig bebyggelse[3].

 

Ett flertal studier har gjorts i Sverige för både den teoretiska teknisk-ekonomiska potentialen (om samtliga för brukaren lönsamma åtgärder blir genomförda), och den realistiska potentialen (vad som i realiteten blir genomfört). Gemensamt för dessa studier är att alla drar slutsatsen att det kommer att fortsätta att vara ett stort gap mellande teoretiska och de genomförda åtgärderna om inte de befintliga styrmedlen förstärks eller kompletteras med fler.

 

Den största potentialen långsiktigt och behovet för energieffektivisering har transportsektorn, på grund av sitt i princip uteslutande beroende av olja. Sektorerna industri och bebyggelse har däremot största möjligheterna till effektivisering på kort sikt med befintlig teknik.

 

·         Eleffektivisering i mindre och medelstora företag i tillverkande industri ca 10 TWh el (slutlig energi) per år[4]. Den största besparingspotentialen finns i stödprocessen; behovsanpassa driften av belysning, uppvärmning, pumpar och ventilation. Många företag värmer och kyler sina lokaler samtidigt. På kvällar och helger går pumpar och ventilation och belysning är påslagen. Många av dessa åtgärder kräver inga eller endast mindre investeringar. Besparingsmodellen går även att applicera i den elintensiva industrin, vilken inte är medräknad.

·         PFE är ett ekonomiskt styrmedel för energieffektivisering i den svenska energiintensiva tillverkningsindustrin, där ca 120 företag deltar. Bakgrunden är ett EG-direktiv som innebar att en ny skatt på 0,5 öre/kWh introducerades på elkraft under år 2004 och PFE är ett sätt att kompensera för denna skatt. Företagen kommer tillsammans att genomföra närmare 900 åtgärder fram till 2009 för att minska sin elanvändning och innebär drygt en miljard kronor i investeringar. Företagen beräknas spara minst 1 TWh el per år (slutlig energi)[5]. Besparingspotentialen har dock redan visat sig bli högre och fler åtgärder är planerade.

·         Bebyggelsesektorn, dvs bostäder och lokaler, står för 40% av svenska energianvändningen och har många ”lågt hängande frukter”. Beräkningar av Chalmers[6] visar på en teknisk potential att effektivisera 9,4 TWh el och 28,7 TWh fjärrvärme/bränslen per år (slutlig energi) i den befintliga bebyggelsen exklusive konverteringar tex till värmepumpar fram till år 2016. EnEff-utredningen[7] bedömmer potentialen under samma tidshorisont till 10 TWh el och 14 TWh fjärrvärme/bränslen per år (slutlig energi). Effektiviseringarna innefattar åtgärder på klimatskal och tekniska installationer av både el och värme.  

 

·         Andra effektiviseringar i industrin kan vara att ta tillvara på mer av spillvärmen från industrin till fjärrvärme, göra biobränslen av avfall i t ex reningsverk och bygga ut fjärrvärmenät till kraftvärme. Vid utbyggnad av kraftnätet för inkoppling av ny kraftproduktion, bör man även förnya stomnätet med 800 kV nät, vilket minskar eldistributionsförlusterna. 

 

·         I transportsektorn kan effektiviseringar göras genom att bygga ut järnvägen med nya höghastighetståg, som både effektiviserar bränsleanvändningen genom att ta över passagerare från flyg och biltrafik, men som även frigör möjligheten att öka andelen godstrafik på järnväg från vägtransporter. En större övergång till plug-inhybrider och på lång sikt även Batteribilar (även kallat elbilar) kan åstadkomma en viss energieffektivisering men framförallt kraftigt minska koldioxidutsläppen, förutsatt att elen produceras på ett koldioxidsnålt sätt och att dessa elfordon inte tar andelar från kollektivtrafiken. Användning av mindre motorer är dock både en snabbare och mycket billigare metod att i närtid minska utsläppen. 

 

·         Fler av de mest kostnadseffektiva åtgärder för att minska koldioxidutsläppgenom energieffektivisering är att skärpa nybyggnadskraven för flerbostadshus, samt att öka materialåtervinningen av plast- och metallförpackningar[8]. Vid användning av återvunnen aluminium t ex, sparas ca 95% av tillverkningsenergin till en ny förpackning jämfört med en ny jungfruelig. Övergång till ny energieffektiv belysning är en mycket viktig åtgärd, då belysning globalt sett står för 20 % av elanvändningen.

3.      Styrmedel för energieffektivisering

 

För att komma närmare den teoretiska teknisk-ekonomiska potentialen med energieffektivisering i alla sektorer, vill Folkpartiet förstärka befintliga styrmedel såväl som vidareutveckla några nya. Vår grundläggande inställning är att styrmedlen ska vara så teknikneutrala som möjligt, utom för de tekniker som bevisligen är till skada för människan och miljön där direkta utfasningar och förbud ska säkra en hållbar energianvändning. Skattemedlen ska användas så effektivt som möjligt där de gör störst samhällsekonomisk och miljömässig nytta. De styrmedel vi vill använda är framförallt följande:

 

·         Offentliga sektorn som kravställande kund och föredömme

o   Upphandlingar av varor och tjänster i offentliga bolag och myndigheter ska ställa tuffa miljö- och klimatmål för att driva på den tekniska utvecklingen

o   Mer frekvent upphandling av energitjänster, sk Energy Performance Contracting, där garanterad energieffektivisering av lokalerna genomförs

o   Prova på ny teknik som ligger i introduktionsfas och anordna fler teknikupphandlingar som ger spetsad teknik

o   Genomföra alla lönsamma åtgärdsförslag i energideklarationer av byggnader

·         Mer informationsspridning och nationell planering för effektivisering

o   Skapa ett samordnande centrum för nationell energieffektivisering o   Nationell handlingsplan och samarbete mellan staten och kommunerna o   Utöka möjligheterna för kommunala energirådgivare

o   Fortsätta att sprida kunskap om lågenergihus och utöka forskning på detta område

o   Arbeta för tydligare energifakturor med information om hur kundens energianvändning ligger till i jämförelse med andra konsumenter

·         Fortsatt energieffektivisering av bebyggelsen

o    Vidareutveckling av energideklarationerna, eventuellt införa ekonomiska morötter och piskor för att göra åtgärdsförslagen

o   Införa energikrav även vid ombyggnationer. Av de byggnader vi kommer att ha om 20 år är redan mer än 90 procent byggda. Det är därför helt avgörande att få igång en energieffektivisering i det befintliga byggnadsbeståndet.

o   Successivt skärpa kraven vid nybyggnation, plan för när lågenergi/passivhus ska vara standard.

o   Mer FoU och ökat användande av energieffektiva byggnadsmaterial, effektiva installationer och passiv energiteknik (t ex solavskärmning)

o   Införa krav på individuell varmvattenmätning i flerbostadshus

o   Avsättning till energifond eller skatteavdrag, som kan delfinansiera viktiga åtgärder som sällan blir av pga av lång återbetalningstid – t ex energieffektivare fönster och tilläggsisolering av väggar (utan att styra mot speciel teknik)

o   Vidareutveckling av energimärkningen A-G, ta in A+ och A++ som standard och fasa ut lägre klasser än A.

o   Energieffektivisera belysningsmarknaden, (Ljus står globalt för 20% av elanvändningen och är således en viktig del i att minska klimatpåverkan!).

§ Öka takten av utbyten av trafikljus till moderna effektiva armaturer på statliga och kommunala vägar med tydliga utbytesmål

§ Fasa ut försäljning av energislösande gamla tekniker T8-lysrör med magnetiska don som drar up till 50% mer än vanliga T5-rör.

§ Inför slutdatum för försäljning av glödlampor, likt Kanada, USA och Australien. Sparpotentialen bara i Sverige är ca 3 TWh el/år. 

o   Inför krav på energimärkning även för brunvaror och hemelektronik, så att kunden får en tydligare information

o   Införa ”vita certifikat” på prov

·         Energieffektivisering i industrisektorn

o   Förnyad programperiod för Programmet för Energieffektivisering i energiintensiva industriföretag (PFE) samt utvidga dess tillämpningsområde.

o   Inleda statligt samarbete med övrig tillverkningsindustri likt PFE o   Öka informations- och stödinsatserna mot mindre och medelstora företag o   Fortsätta och utöka utvinning av biobränslen ur reningsverk

·         Energieffektivisering i transportsektorn

o   Fortsätta att arbeta för successivt tuffare utsläppskrav för bilar o   Högre successiv CO2-skatt på nya bilar o   Högre successiva klimatkrav vid bilförmånsbeskattning

o   Utöka forskningen på elhybrider och lättare/energisnålare chassimaterial

o   Fortsatt och ökat FoU för andra generationens biobränslen och vätgas o   Gör energimyndighetens frivilliga ”A-G märkning” av bilar obligatorisk o   Införa krav på kunskap och utlärning av ”ecodriving” vid körutbildning

o   Bygga ut höghastighetståg, som kan föra över persontransporter från flyg och bilfordon till järnväg

o   Skapa bättre förutsättningar för logistikstuktur och samordning av alla godstransporter mellan järnväg och väg som ger mindre körning med tomma lastbilar

o   Klimatsmartare samhällsplanering, t ex placering av större shoppingcenter, så att bilen inte kan vara enda möjliga fordon att ta sig dit 

 

Slutsatser om energieffektivisering:

 

• Energieffektivisering har varit ett viktigt verktyg att bromsa oljeanvändningen, och har en fortsatt stor potential, även i Sverige.
• Effektiviseringar går ofta att genomföra med kort ledtid, vilket globalt sett bromsar utsläpp av växthusgaser snabbare än byggnation av ny kraftproduktion.
• Effektiviseringar behövs och går att göra inom alla sektorer, med olika incitament och styrmedel.
• Offentliga sektorn bör använda en rad styrmedel för att driva på energieffektiviseringen.
• Energieffektivisering har ofta en negativ kostnad, som ibland inte ens behöver en investering.

 

---

[1] T ex ”Drivkrafter och hinder för energieffektivisering, Jenny Holmberg mfl LiU 2006.

[2] ”Att göra mer för mindre - grönbok om effektivare energiutnyttjande”, EU-kommissionen 2005.

[3] ”Energianvändning i bebyggelsen” sid 15, IVA 2002.

[4] 200 svenska industriföretags energianvändning, Tekn. Dr Louise Trygg Linköpings Univ november 2006.

[5] ”Två år med PFE – de första redovisade resultaten”, Energimyndigheten 2007.

[6] ”Energieffektiviseringspotential i bostäder och lokaler”, Chalmers EnergiCentrum, slutrapport december 2007.

[7] ”Effektivare energianvändning och energitjänster” SOU 2008:25, Thomas Bruce Regeringskansliet april 2008.

[8] ”Möjligheter och kostnader för att reducera växthusgasutsläpp i Sverige”, McKinsey & Company, 2008

 

• Anmäl som olämplig
• besvara

Skrivet av Thomas Bäcklin, 28 september, 2008 - 23:11