Blogg

Just nu pågår fackförbundet Pappers kongress i Norrköping. Idag lördag talar Mona Sahlin till kongressen. Därifrån måste ett tydligt budskap sändas tillbaka till Mona Sahlin: Socialdemokraterna måste ta ansvar för jobben och den svenska pappersindustrins framtid.

(Artikel av Jan Björklund, partiledare FP, och Carl B Hamilton, ordförande i riksdagens näringsutskott FP. En komprimerad version av texten publiceras i Dagens Industri lördagen den 4 september 2010).



Sveriges pappers- och massa industri är världens fjärde största exportör av massa och papper. Totalt arbetar ca 23 000 personer i sektorn. Den är också mycket energiintensiv och står för ca 40 procent av svensk industris totala elanvändning.



Fackförbundet Pappers anger själv att de ser prisutvecklingen på råvara och el de kommande åren som ödesfrågor för branschen. Pappersindustrin är för sin överlevnad i Sverige helt beroende av stabil tillförsel av el till internationellt konkurrenskraftiga priser.



De svenska kärnkraftsreaktorerna står ett normalår för nära hälften av Sveriges elproduktion. Vid ingången av 2020-talet inträffar något närmast dramatiskt för svensk energiförsörjning – då måste nuvarande tio kärnkraftverk att börja stängas av åldersskäl



Det finska konsultbolaget Pöyry har analyserat vad vänsterpartiernas respektive Alliansens energipolitik skulle innebära för de svenska elpriserna år 2030. I scenariot med vänsterpartiernas politik har 55 procent av kärnkraftskapaciteten lagts ner och inga nya reaktorer har byggts. Med Alliansens energipolitik har en reaktor som lagts ned ersatts med en ny modern reaktor.



Slutsatserna är inte överraskande. Eftersom utbudet av el minskar stiger elpriserna, i Pöyrys analys med drygt 20 procent. Utsläppen av koldioxid blir fyra miljoner ton större med vänsterpartiernas energipolitik eftersom Sverige i deras alternativ i högre grad kommer att behöva använda fossila bränslen.



En sådan prisökning blir dödsstöten för pappersindustrin. Utflyttad elintensiv industri minskar visserligen Sveriges koldioxidutsläpp, men inte utsläppen på jordklotet. Företagen flyttar till länder med billigare fossilbaserad elproduktion och lägre klimatkrav än i Sverige. Då ökar istället de globala utsläppen. Vänsterpartiernas politik är alltså dålig både för klimatet och för de svenska jobben.


Pappers själva är medvetna om dessa konsekvenser. Förbundets ekonom Christer Larsson kritiserar i LO-tidningen (2/7 2010) Miljöpartiet politik. Larsson påpekar att den leder till högre transportkostnader (kilometerskatten), högre elpriser (nedlagd kärnkraft) och högre råvarupriser (ökat uttag av konkurrerande biobränsle ur skogen) vilket tvingar industrin att lägga ned i Sverige och flytta utomlands.



Det stora problemet för svensk basindustri är att Socialdemokraterna låtit Miljöpartiets linje bli gemensam rödgrön politik. Det hotar att leda till en nationell katastrof för stora delar av svensk industri och näringsliv.

Nu ligger de två ekonomisk-politiska alternativen bredvid varandra och kan jämföras. Låt mig göra en anspråkslös analys utifrån dels de rödgrönas (RG) dokument ”Regeringsplattform 2010-2014”, dels folkpartiets riksdagskansli och finansdepartementets genomgångar av detta dokument.

Skillnad i BNP.
En grundläggande fråga är hur Sveriges ekonomi utvecklas. Utvecklas BNP svagt utvecklas det mesta andra också dåligt, inklusive arbetslöshet, långtidsarbetslöshet, sysselsättning, offentliga finanser och resurser till offentligfinansierad välfärd.

BNP-nivån:
Finansdepartementet räknar med ca 2 % procents skillnad i nivå på BNP mellan de två alternativen. Om RG vinner kommer BNP att på sikt ligga på ca 2 % lägre nivå. (De föreslagna förändringarna i a-kassa och sjukförsäkring står för ca halva BNP-nivåsänkningen.) I reda pengar innebär detta att med Alliansens politik blir BNP 60-70 mdr kr högre varje år i framtiden, än om de rödgrönas (RG) politik genomförs.

BNP-tillväxttakten:
Nu är inte BNP-nivån den enda, eller ens på riktigt lång sikt den viktigaste BNP-effekten. På längre sikt gäller frågan om det med Alliansens politik blir en högre tillväxttakt varje år framdeles, än med RG-politiken. I ett ränta-på-ränta perspektiv blir BNP-effekten stor även om skillnaden i tillväxttakt per år kan förefalla blygsam.

För att svara på frågan om vilket alternativ som genererar högst tillväxttakt är det enklast att fokusera på investeringar och produktivitet. Med Alliansens politik investerar vi nu i reformer som successivt ökar ungas humankapital och kompetens. Det gäller framför allt bättre kvalitet i utbildningarna, men även bättre rehabilitering av dem som varit frånvarande från arbetsmarknaden av något skäl, och alltjämt har arbetsförmåga. Dessa typer av åtgärder höjer produktiviteten hos dem som arbetar, och ökar svensk arbetskrafts konkurrenskraft jämfört med andra länder. (Enskildas och staters stora utbildningssatsningar i Asien illustrerar tankegången.) FPs krav på ”hälften kvar av en inkomstökning” i skattepolitiken ligger i linje med detta, för att på så sätt uppmuntra förkovran, kompetens och utbildning – som leder till högre produktivitet och bättre internationell konkurrenskraft.

En annan central skillnad i de båda blockens politik, och som påverkar den ekonomiska tillväxten, är det som brukar kallas ”bidragslinjen mot arbetslinjen”. Få saker sänker produktiviteten så mycket hos dem som är i arbetsför ålder som att sitta fast i utanförskap, inte vara sysselsatt och förlora sin yrkeskompetens. Även i fråga om dessa faktorer talar Alliansens politik för en långsiktigt högre tillväxttakt eftersom Sverige med en Alliansregering får starkare fokus på arbetslinjen och minskat utanförskap än politiken i RG-alternativet.

Oppositionens jobbpolitik handlar i huvudsak om att höja skatterna på arbete och företagande för att finansiera ökade offentliga utgifter över statsbudgeten. Men de missar en viktig poäng – att ökat välstånd och mer resurser till offentligfinansierad välfärd inte fungerar utan en blomstrande privat sektor.

Mera i detalj kan vi notera följande viktiga skillnader mellan RG och Alliansen som påverkar både BNP-nivån och den långsiktiga tillväxttakten i BNP:

Det blir fler sjukskrivna och lägre BNP med RG- politik.
Vänsterpartiernas återställare i sjukförsäkringen gör att det blir fler och längre sjukskrivningar. RG vill att faktorer som ålder, bostadsort och utbildning ska spela större roll för vem som får vara sjukskriven. Det blir därmed en återgång till en mer godtycklig sjukskrivning med stora variationer över landet. Den bortre tidsgränsen ska slopas, taket och ersättningsnivåer höjas. Det riskerar göra att fler personer fastnar i långvarig sjukfrånvaro, och att sjukförsäkringen återgår till att de facto tjäna som en permanent och passiviserande arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Det blir fler med a-kassa och lägre BNP med RG- politik.
Vänsterpartierna vill höja ersättningen i a-kassan och öka möjligheterna att deltidsstämpla under längre tid. Entydig forskning visar att högre ersättningsnivåer och lägre krav på återgång i arbete ger svagare sökintensitet och längre perioder av arbetslöshet. Därför kommer RGs ändringar i a-kassan att leda till högre arbetslöshet och längre arbetslöshetstider. Det senare innebär att det blir fler som fastnar i långtidsarbetslöshet med RG-politiken, och kanske aldrig kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Utanförskapet ökar och sysselsättningen blir lägre än den kunde ha varit.

Effekten av dessa två skillnader mellan Alliansens politik och RG-politiken är dels ett produktionsbortfall – lägre BNP – dels lägre offentliga inkomster och högre offentliga utgifter. Finansdepartementet bedömer att de föreslagna förändringarna i sjukförsäkring och a-kassa innebär att kostnaden för staten, utöver de högre kostnader som presenteras i RGs förslag, på sikt ökar med ca 15 miljarder kronor per år för arbetslöshetsförsäkringen och ca 10 miljarder kronor per år för sjukförsäkringen.

Den samhällsekonomiska kostnaden – dvs. den negativa effekten för individerna och produktionsbortfallet (dvs. lägre BNP) – är dock väsentligt större.

Dessa ”återställare” hotar därför också ”reformutrymmet” i statens budget, men även kommuners och landstings budgetar. Med RG-politik kommer det sålunda inte längre att finnas något statligt och kommunalt reformutrymme och därför mindre pengar till bland annat efterfrågade offentligfinansierade välfärdssatsningar, jämfört med Alliansens politik.

Fler jobb med RG-politik?
RG hävdar att de ska ”skapa” 100 000 nya jobb- och praktikplatser. Men kalkylen är en bokföringsbluff. I verkligheten blir nettoeffekten – jämfört med Alliansens politik – ca 15 000 färre jobb- och praktikplatser. Detaljerna i denna kalkyl framgår av finansdepartementets material (se länken ovan).

Felen i uträkningarna är av olika slag. I flera av RGs förslag överskattas den jobbskapande effekten. Mer pengar till kommunerna ger ca 2500 färre jobb än oppositionen beräknar, sänkt skatt för småföretag ger ca 3 700 färre jobb än RG uppger, antalet nya ungdomsjobb (netto) överskattas med ca 11 000 eftersom den åtgärd RG vill införa i praktiken redan finns (nystartsjobb för ungdomar), och man inte kan göra samma sak två gånger om.

Dessutom nämner inte RG att flera av de åtgärder som de vill införa leder till färre jobb. Det gäller till exempel slopat RUT-avdrag (ca 4-5000 färre jobb) och den höjda arbetsgivaravgiften för unga (ca 14 000 färre jobb). Återställarna i a-kassan och sjukförsäkringen gör också uppskattningsvis att det på sikt bli ca 18 000 färre personer i arbete.

Oppositionen räknar därtill med att de skapar 44 000 nya utbildnings- och praktikplatser. Men Alliansens politik innebär redan att ca 32 000 nya utbildnings- och praktikplatser är på gång. Skillnaden blir därför bara ca 12 000 platser netto.

Sammantaget och på kort sikt blir antalet personer i jobb eller praktik faktiskt 14 000 färre med RGs politik jämfört med Alliansens politik.

På lång sikt då? Om man ackumulerar effekterna när de har mognat ut uppskattar finansdepartementet att sysselsättningen varaktigt blir ca 140 000 personer lägre med RGs politik än med Alliansens politik.

Ändrad stabilitet i svensk ekonomi?
Den nuvarande krisen har understrukit problemen med stabiliteten i en modern, internationellt integrerad ekonomi som den svenska. Frågan är då vilket av de två regeringsalternativen som innebär störst stabilitet, och gör vårt land mest stryktåligt vid internationella kriser? Och hur undviker man att stabilitet betyder stagnation?

Allmänt kan man notera att en ekonomi som är mer flexibel också lättare hanterar internationella kris- och konjunkturstörningar. De rödgrönas hållning till mer flexibilitet på arbetsmarknaden är som bekant direkt avvisande. De föreslår en rad åtgärder – typ ”rätt till heltid” – som skulle minska flexibiliteten. Mera problematisk för stabiliteten hos svensk ekonomi är dock – igen – de rödgrönas svaga fokus på arbetslinjen. Att hålla hårt på arbetslinjen medför en snabbare anpassning till förändringar i ekonomin genom att sökandet efter nya jobb och adekvata utbildningar blir intensivare. Det minskar också risken för att många ska fastna i utanförskap.

Det faktum att RG vill återinföra en ”skatt på förmögna” innebär att vi i landet får ett lägre utbud av riskkapital, särskilt om s.k. affärsänglar enligt RG ska definieras som ”förmögna”. Det blir inte bara mindre utbud av riskkapital, utan särskilt det slags riskkapital som främjar nytänkande entreprenörer, innovatörer och uppfinnare. Dubbelfel, alltså, ur Sveriges synpunkt, men även fel från synpunkten att stabiliteten i svensk ekonomi främjas av en dynamisk och flexibel ekonomi.

Man kan notera att sysselsättningen – trots krisen – idag är högre än inför förra valet 2006, att utanförskapet är lägre (drygt 140 000 färre i juli 2010 än i juli 2006; Anders Borgs Harpsundspresentation, augusti 2010; http://www.regeringen.se/sb/d/13378/a/150820 ), och att jobbskatteavdraget – en del av arbetslinjen! – medför ca 80 000 fler jobb. Trots ett BNP-fall på 5 procent 2008-09 har arbetslösheten inte gått upp så mycket som gamla tumregler indikerade att den skulle göra – även om den ändå är alldeles för hög! – vilket pekar på att den svenska ekonomin har varit mer flexibel och stryktålig i denna kris jämfört med tidigare lågkonjunkturer.

Sverige har mycket starka automatiska stabilisatorer, dvs. både automatiska utgiftsökningar i en lågkonjunktur för t ex. arbetslöshetsersättningar och arbetsmarknadspolitik och lägre skatteinbetalningar. Det är bra för den reala ekonomins stabilitet, men det ställer också stora krav bl. a på ett robust överskottsmål och andra åtgärder för att förhindra att underskott i de offentliga finanserna destabiliserar hela ekonomin. Överskottsmålet som buffert fungerade väl när krisen slog till 2008. Sverige hade ett budgetöverskott, och föll från en stark överskottsposition till underskott. Det starka utgångsläget gjorde dock att underskottet blev mycket litet i en internationell jämförelse, och sannolikt är det helt borta redan nästa år. Det innebär att krisen i Sverige inte har framtvingat drakoniska sparåtgärder och skattehöjningar som i många andra länder.

Två av de rödgröna partierna accepterar överskottsmålet och det strikta finanspolitiska regelverket. Vänsterpartiet tror inte på det, vill inte tillämpa det, men har i kompromissens namn ändå anpassat sig till de två övrigas hållning.

Sverige och de svenska statsfinanserna hade alltså klarat krisen sämre med de rödgrönas politik. För det första hade det statsfinansiella utgångsläget varit sämre, eftersom fler hade levt på a-kassa eller sjukförsäkring när krisen inleddes. Med tanke på oppositionens alla vidlyftiga löften under krisen och tal om ”för lite och för sent” är det högst sannolikt att vi nu, när konjunkturen vänder, hade suttit med större budgetunderskott och fått en svagare återhämtning.

Som har visats tidigare är RG:s valplattform underfinansierad. De har inte räknat med ökade kostnader för t ex. sjukförsäkring och a-kassa som blir följden av deras politik. De svenska statsfinanserna kommer därmed att försämras med de RG vid makten.

De viktigaste skillnaderna utifrån stabilitetsaspekten är att RG har mindre fokus på den flexibilitetsstimulerande arbetslinjen, sänker tillgången på riskkapital och att RG har lägre trovärdighet i åtagandena om överskottsmål och ett strikt regelverk för budgetpolitik i stat och kommuner.

Avslutningsvis, de länder som är med i eurosamarbetet har haft en betydligt snabbare ökning av sin utrikeshandel, än de länder som gjort som Sverige. Om Sverige blir euromedlem, vilket är helt uteslutet med de rödgröna vid makten, blir utrikeshandeln större och specialiseringen i produktion och organisation mera långtgående. Det – i sin tur – medför högre produktivitet, högre lönebetalningsförmåga i företagen och större offentliga och privata inkomster; kort sagt något större BNP och högre tillväxttakt.

Rut och Rot-avdragen har blivit en succé. Fp vill dessutom utveckla RUT till att omfatta 75% om man är över 80 år eller har barn under 8 år. En utmärkt idé , som kanske skulle kunna följas upp av Röj! Det är Håkan Molin, chef för Handelsbankens affärsområde Skog och lanbruk, som i bankens tidning Tillväxt lanserar ett nytt jobbskapande avdrag. ”Ge svenska skogsägare skatterabatt för röjning precis på samma sätt som rot- och rutavdraget. Privata skogsägare skulle då få en rabatt på hälften av arbetskostnaden direkt på fakturan.”
Molin menar att ett röjavdrag skulle kunna skapa jobb och ökad tillgång på skogsråvara, liksom ökad aktiviteten på landsbygden.

Röjningsberget är ett stort problem. Röster höjs för att införa röjningsplikt. En bättre idé för alla parter vore istället ett RÖJ-avdrag.

Snart har vi bytt ut alla gamla glödlampor här hemma mot lågenergilampor. Frågan är hur bra idé det är....

En ny studie som presenteras i Journal of Physics D: Applied Physics, av Jeff Tsao vid Sandia National Laboratories in New Mexico visar att de nya lågenergilamporna kan göra att vi kan komma att tiofaldiga vårt användande av belysningsljus på tio år.




















Och hur hänger detta ihop? Jo när det går åt mindre antal watt för att åstadkomma samma antal lumen, blir det billigare och då kommer vi att vilja ha mer ljus.

Ljuset som når ett mänskligt öga mäts i lumentimmar. Ett stearinljus som brinner en timme ger en lumentimme. På 1700-talet konsumerade vi ca 580 lumentimmar på ett år, från stearinljus, olja och trä. Idag förbrukar en normalperson med hjälp av elektriskt ljus 46 megalumentimmar, nästan 100.000 gånger mer. Bättre teknik stimulerade efterfrågan, vilket gör att vi använder mycket mer energi till ljus idag.

Idag är ljusstyrkan inomhus bara en tiondel av ljuset utomhus. Med effektivare teknik kommer vi att vilja öka antalet lumentimmar ännu mer säger Jeff Tsao. Om nån inte tror han har rätt kan ni titta på trädgårdsbelysning som håller på att bli en stor sak. Eller på upplysta broar oh hus i städer.

Det handlar om samma fenomen som förmodligen kommer att drabba trafiken. Om vi lyckas energieffektivisera bilarna, t ex med hjälp av elbilar, eller snåla bensinbilar, kommer vi att köra mer eftersom det då blir billigare.

Enda sättet detta inte skulle inträffa är om konkurrens om energin, eller en ekonomisk kollaps, gör energin väsentligt mycket dyrare.

Varde ljus!

Länk: Economist: Energi conservation - not such a bright idea

En av de i särklass viktigaste jämställdhetsfrågorna är lönesättningen på arbetsmarknaden.

Lönestatistik har idag publicerats av statliga Medlingsinstitutet. Den visar bl a på minskade löneskillnader mellan kvinnor och män under denna mandatperiod.

Det här visar att det går att kombinera feminism med kapitalism, och att kvinnor har fått större chanser till bättre inkomster tack vare Alliansregeringens politik, trots krisen, och inte minst genom den ökade valfriheten i offentlig sektor.

Det är särskilt glädjande att andelen kvinnor i yrkesområdet "Ledningsarbete inom privat sektor" har ökat med 50 procent. Dagens statistik visar på ett stort steg i rätt riktning. Det har vi i Sverige uppnått utan kvotering.


(I samarbete med Tina Acketoft, riksdagsledamot FP)

Fem av sju riksdagskandidater utfrågades idag i TTELA om sina tankar inför en ev. kommande mandatperiod som riksdagsledamot. Ett trevligt reportage som säkert lästes av många. Det gav tillfälle att redogöra vad man genomfört i regeringsställning, vilket är en glädje att få beskriva.

Det speglade också oppositionsrollen, vilket S,V och MP-ledamöterna( för de bor i Trollhättan och blev intervjuade) också redogjorde för.

Två riksdagsledamöter ansågs inte representera Trollhättan då de inte har rätt postnummer. Trots åtta år i riksdagen för Västra Götaland , Norra, där Trollhättan utgör den största kommunen i länsförbundet. Trots engagemang för högskolan, näringslivet och infrastrukturen i Trollhättan.

Ett antal läsare missade en allsidig information.

Om man trots allt endast velat ha personer från centralorten finns kandidater högt placerade på respektive listor som varit beredda att presentera den ideologi som bär och de frågor som engagerar.

Trist när presentationen haltar, oavsett vem som kommer i kläm.

Fem av sju riksdagskandidater utfrågades idag i TTELA om sina tankar inför en ev. kommande mandatperiod som riksdagsledamot. Ett trevligt reportage som säkert lästes av många. Det gav tillfälle att redogöra vad man genomfört i regeringsställning, vilket är en glädje att få beskriva.

Det speglade också oppositionsrollen, vilket S,V och MP-ledamöterna( för de bor i Trollhättan och blev intervjuade) också redogjorde för.

Två riksdagsledamöter ansågs inte representera Trollhättan då de inte har rätt postnummer. Trots åtta år i riksdagen för Västra Götaland , Norra, där Trollhättan utgör den största kommunen i länsförbundet. Trots engagemang för högskolan, näringslivet och infrastrukturen i Trollhättan.

Ett antal läsare missade en allsidig information.

Om man trots allt endast velat ha personer från centralorten finns kandidater högt placerade på respektive listor som varit beredda att presentera den ideologi som bär och de frågor som engagerar.

Trist när presentationen haltar, oavsett vem som kommer i kläm.

SL lanserade nyligen en ny webbplats, SL Dialog, som kan hittas på dialog.sl.se.

På webbplatsen kan du som resenär i SL-trafiken lämna synpunkter och förslag till förbättringar samt se, rösta på och kommentera andras förslag.

“ Vi på SL vet kanske inte alltid bäst. Vi är övertygade om att de som reser kollektivt med oss har många goda idéer och tips och förslag på nya och annorlunda lösningar. Genom att använda sociala medier kortas avståndet till resenärerna och nya möjligheter skapas för att lyssna in deras behov och utvecklas till det bättre.

- Göran Gunnarsson, VD på SL ”
Nu på torsdag den 2 september kan du chatta med representanter från SL.

Klockan 10:00 chattas det om punktligheten i SL-trafiken, och efter 13:00 kan man chatta om trygghetsfrågor. Det går att lämna frågor redan nu.

Missa inte chansen att göra din röst hörd om kollektivtrafiken!
 

Bloggar om: stockholm, yimby, sl, kollektivtrafik, tunnelbana, tunnelbanan, tvärbana, tvärbanan, spårväg, spårvägar, spårväg city, miljö, klimat, buss, bussar, pendel, pendeltåg

Tidskriften Neo fick för ett antal månader sedan ny chefredaktör. Det har för mig - och kanske för andra? - gjort tidningen intressantare. Mindre esoterisk, mera europeisk och mera förstående inför mänsklig ofullkomlighet.

Faran med politiska teoretiker är att de förenklar verkligheten genom bortträngning så starkt att de blir tämligen ointressanta utom för den närmaste cirkeln; till exempel att man älskar mänskligheten, men står inte ut med människorna. (De gäller själfallet inte liberala praktiker som riksdagsmän. Obs ironi.) Nya Neo klarar denna delikata balansgång och dessa faror bra. Något mera av chefredaktörens beskvänliga humor kan gott få plats. Kanske även ekonomi, som är mer än offentliga finanser.

I sitt senaste nummer intervjuar Nya Neo en hel del kända personer - några av ovan slag - om hur de avser rösta i riksdagsvalet. Numret innehåller också en djupstudie av Mona Sahlins historia som politiker. Bra på kommunikation, men sämre på djupsinne.

I Nya Neos intervju med Fredrik Reinfeldt bjuder han hårt motstånd mot att säga något intressant eller djupsinnigt - trots Nya Neos idoga försök att bända upp honom. Efter valet och dess anspänning bör intervjun göras om - inte minst för Fredrik Reinfeldts egen skull. Då finns förhoppningsvis bättre förutsättningar för att med garden sänkt locka fram något ur djupet.

Särklassigt roligast är rundringningen till ett antal ambassader och utrikesdepartement för att få deras reaktion på de rödgrönas förslag att, om de vinner valet, Sverige ska kräva att USA drar sig tillbaka från sina baser utanför USA.

Den avslutande recensionen av verket om Sveriges 22 statsministrar under 1900-talet är den tveklöst bästa hittills.

Kort sagt: En överraskande bra tidning; skaffa den!

Det är inte bilarna som är problemen, det är utsläppen, säger vissa politiker i valdebatten. Och menar att om vi bara börjar köra elbilar allihop så är problemet löst. Känns trist att säga det, vänner, men så enkelt är det som bekant inte. Vissa politiker ljuger helt enkelt.
De glömmer t ex:
- partiklarna från däcken och som rivs upp från vägbeläggningen- bullret, som dödar kanske 50.000 personer i Europa varje år- olyckorna, som dödar lika många ungefär- ytförbrukningen- utglesningen av samhället som blir följden bilsamhället- resursförbrukningen, t ex av många metaller som går mot peak
Om vi skall kunna bygga ett hållbart samhälle måste vi se till att vi 1) kan minska på resbehovet och 2) utföra resandet som blir kvar på effektivaste sätt. Vilket inte alltid är med bil.
Men just nu verkar det som allt om miljö är glömt när Volvo och Saab skall skapa sin framtid. För trots att alla biltillverkare ansträngt sig för att få fram bilar som drar mindre bränsle, så är jobbar man samtidigt med att ta fram nya ännu större (och därmed dyrare och för tillverkarna mer lönsamma) modeller. Volvos SUV XC90 går som smöret igen, och fattigmansvarianten XC60 har sålt mycket bra.
Lika kortsiktigt tänkt som alltid alltså. För som Gunnar Lindstedt säger i en artikel i senaste Veckans Affärer: "MEN I LÅNGA LOPPET kommer energibrist (olja), klimatförändringar och nya finansbubblor skaka om världens bilmarknad i grunden. Då kan det visa sig att en satsning på enklare och billigare folkbilar kan ge nog så god utdelning, medan lyxbilarna blir osäljbara."
Men det är inte bara politiker och bilindustrin som inte vill tänka längre än näsan räcker. I samma Veckans Affärer säger fastighetsfonden Niams VD Johan Bergman: "Det behövs fler köpcenter".
Undrar om han inte känner till den amerikanska utvecklingen där mängder av köpcenter står tomma? Eller byggs om till kontor och andra saker?
Vi kör alltså vidare i högsta fart mot avgrunden. Vi passerar varningsskylt efter varningsskylt, och överträder fler och fler gränser - och varken politiker eller andra beslutsfattare tycks bry sig. Lyssna till Johan Rockström i ett nytt TED talk:

Skönt då att idag när jag satt med i en panel som under hela eftermiddagen under Troed Troedssons ledning diskuterade utvecklingen i Helsingborgsregionen (eller Skåne Nordväst som vissa envisas med att kalla den) så fick miljö ett ganska stort utrymme, och mycket uppmärksamhet, både bland de 150 som var där och de över 200 som följde evenemanget på webben.
Och enligt DN, som refrererar en artikel i Guardian, så har klimatskeptikern Björn Lomborg bytt sida och skrivit en ny bok där han säger att klimatförändringen är vår tids största problem och att det måste satsas hundra miljarder dollar per år för att lösa den.
Undrens tid är inte förbi.
Länkar:
VA: Den stora bilkampenVA: Det behövs fler köpcenterDN om LomborgGuardian om Lomborg


-

Update: Nature has just published a thoughtful commentary on the report

The Inter-Academy Council report on the processes and governance of the IPCC is now available. It appears mostly sensible and has a lot of useful things to say about improving IPCC processes – from suggesting a new Executive to be able to speak for IPCC in-between reports, a new communications strategy, better consistency among working groups and ideas for how to reduce the burden on lead authors in responding to rapidly increasing review comments.

As the report itself notes, the process leading to each of the previous IPCC reports has been informed from issues that arose in previous assessments, and that will obviously also be true for the upcoming fifth Assessment report (AR5). The suggestions made here will mostly strengthen the credibility of the next IPCC, particularly working groups 2 and 3, though whether it will make the conclusions less contentious is unclear. Judging from the contrarian spin some are putting on this report, the answer is likely to be no.

Naturskyddsföreningens granskning av miljöpolitiken missar det positiva som skett i miljön, säger miljöminister Andreas Carlgren. Men föreningen tycker att regeringen överdriver sina insatser. 

- Jag tycker att Naturskyddsföreningen använder sig själv och sina egna frågor och åsikter som måttstock. Jag tycker att man ska använda miljön som måttstock, säger Andreas Carlgren till Sveriges Natur.
- Det är ett faktum att under alliansregeringens tid så har för första gången klimatutsläppen från trafiken minskat, för första gången så har vi sett en verklig minskning av utsläppen från nya bilar, vi ser hur vindkraften har tredubblats, vi ser att bioenergin har gått om oljan som den största energikällan, vi ser hur torskbestånden i östra Östersjön har fördubblats, vi ser hur miljöbilarna vuxit från 23 000 till 330 000. Poängen är att tittar man på verkligheten i miljön så har det på flera punkter skett stora framsteg.

Men att Naturskyddsföreningen granskar partiernas och regeringens agerande och följer upp om de hållit vad de lovade inför förra valet, det tycker Andreas Carlgren är rimligt, om än han är kritisk till frågorna som ställts. 

- Det är helt legitimt att Naturskyddsföreningen använder sig själv som egen måttstock, men det är inte säkert att det är det samma som att det är bra för miljön, säger han.
- Tycker man inte att det är bra för miljön med ett skärpt strandskydd i områden med starkt exploateringstryck, att vi för första gången förstärker den genetiska hälsan hos den svenska vargstammen, att vi nu tredubblat vindkraften och fått förnybar energi att bli det dominerande också i utvecklingen framåt, det klart att då kan man dra de slutsatser som Naturskyddsföreningen drar.
- Jag är stolt över vad vi åstadkommit, men det skulle behövas mycket mer. Och jag skulle bli besviken om Naturskyddsföreningen var nöjd, då hade den lagt ned ambitionerna om en bättre miljö i framtiden, säger Andreas Carlgren.

- Vi ser det positiva som hänt i miljön de senaste åren, säger Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande.   
- Och vi gläds åt de trenderna. Regeringen förtjänar beröm för miljöbilssatsningen till exempel, trots att det var fel att den delvis betalades med pengar ur anslaget för biologisk mångfald.
Men Mikael Karlsson tycker inte att regeringen kan ta åt sig hela äran för det positiva som hänt.
- Bioenergin har vuxit eftersom styrmedel förts in successivt under 20 år. Vindkraften ökar snabbt, styrmedlen har införts under det senaste decenniet. Torskens återkomst i Östersjön beror delvis på EU:s fiskepolitik, men mer på de kraftiga stormar som fört in syrerikt vatten så torsken kunnat föröka sig, säger Mikael Karlsson. 

Statliga Miljömålsrådet ger en bättre bild av vad regeringen åstadkommit, än regeringen själv. I våras skrev rådet att det blivit mindre troligt att Sverige kommer att lyckas nå flera av sina miljömål, bara en tredjedel av delmålen för 2010 kommer att nås. Så trots att regeringens arbetat åt rätt håll på vissa områden, har politiken backat på andra.
Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare, pekar på några:
- Att strandskyddet skulle ha skärpts är Carlgrens personliga tolkning, varken vi eller landets ledande miljöjurister delar den. Genetiken i vargstammen har försämrats eftersom många friska vargar dödats och inplantering av nya skjutits på framtiden. Tempot på skatteväxlingen har sänkts, målen för energieffektivisering är för låga, och öppningen för kärnkraft kan leda till mindre satsningar på förnybar energi.

Mikael Karlsson tycker inte heller att Naturskyddsföreningen gjort sina egna frågor till måttstock, som Andreas Carlgren menar.

- Vår granskning bygger på partiernas egna löften inför förra valet. Då ville Centerpartiet förbjuda uranbrytning, lagstifta om miljöansvar för GMO och miljöpröva exportkrediter, men så blev det inte. I stället har man avskaffat skatten på handelsgödsel, antagit ett lägre klimatmål än vad Centern och Folkpartiet lovade för fyra år sedan och legaliserat ett bromerat flamskyddsmedel, trots att Centern ville förbjuda flera andra också.

Stad?

Ett glädjande besked för alla stadsvänner kom under gårdagen. Moderaterna backar om sitt krav på en parkeringsplats per hushåll - en fråga som vi i YIMBY har drivit länge.

Parkeringsnormen (som bestämmer det minsta antal parkeringsplatser som måste byggas för varje ny lägenhet) i Stockholms stad höjdes direkt efter valet 2006 till 1.0. Det betyder att för varje ny bostad måste det också byggas en parkeringsplats, oavsett om det handlar om en stor villa för en flerbarnsfamilj eller en liten hyresrätts-etta.

Att kravet är skadligt och kontraproduktivt torde vara uppenbart för de flesta. Problemet är på riktigt - När vi i YIMBY har diskuterat frågan med arkitektkontor och byggbolag har vi vid flera tillfällen fått veta att lägenheter i nya projekt blivit färre - eftersom uppförandet av alla parkeringsplatser gjort den ekonomiska kalkylen ohållbar. Enligt markkontoret i Stockholm kostar en garageplats under hus mellan 200 000 och 400 000 att bygga.

Kravet på parkeringsplatser förvärrar således bostadsbristen och trissar upp bostadspriserna.

I vissa fall har normen gått att förhandla ner, men det kräver engagemang och stor kunskap om byråkratins korridorer från byggherren - knappast ett faktum som uppmuntrar nya små aktörer som vill slå sig in på marknaden. Och förhandlingsgmånen har varit måttlig. I jagvillhabostad.nu:s projekt för att bygga bostäder för unga i Råcksta sattes parkeringstalet - efter mycket trugande och kohandel - till 0,65. Detta trots att det bland målgruppen - unga vuxna - inte ens är hälften som har körkort och att det det enligt resvaneundersökningen Riks-RVU bara är 38% av alla ungdomshushåll som disponerar bil.

Att ett krav på parkeringsplatser driver på utglesningen gör förstås inte problemet mindre. Vi i YIMBY tycker att bilen ska vara ett val - inte ett tvång.

Det är därför oerhört glädjande att Stockholms stad nu vänder i frågan:

“ - När staden växer ska vi inte kräva parkeringar som inte behövs, många fler åker nu kollektivt

Stadsbyggnadsborgarråd Kristina Alvendal (m) ”
Det är glädjande att detta nu ändras, men faktum är att det aldrig har varit några 100% av hushållen som äger en bil i de flesta delarna av Stockholm. Bilinnehavet i Stockholms innerstad har t.ex. stått ganska oförändrat på 0,46 i flera år. Trots detta har det krävts mer än dubbelt så många parkeringsplatser i nybyggen.

Hur normen kommer att se ut framöver är än så länge oklart - enligt Kristina Alvendal ska normen anpassas efter situation. Centrala lägenheter får således en lägre norm än villor långt ut.

Det är bra att normen nu i någon mån verklighetsanpassas. Men samtidigt frågar vi i YIMBY - varför ens ha en norm? Varför ha ett krav på antal parkeringar, när vi inte har något krav på att det ska vara nära till kollektivtrafik? Varför ha just en p-norm men ingen lokal-norm, service-norm, skol-norm eller nära-till-mataffären-norm?

P-normen är en kvarleva från den modernistiska stadsplaneringen. När Stockholm nu - enligt politiska direktiv - ska gå mot att bli en promenadstad, är det inte dags att avskaffa parkeringsnormen?

Bloggar om: stockholm, yimby, stadsutveckling, samhällsplanering, urbanism, urbanitet, parkeringsnorm, p-norm, pnorm, moderaterna, val2010

Euron kommer att gå stärkt ur krisen och Sverige bör delta i att återupprätta förtroendet för valutan. Det är dags att sluta mumla och sätta ett datum för en ny svensk folkomröstning, skriver de liberala europaparlamentarikerna Olle Schmidt (FP) och Wolf Klinz (FDP) samt folkpartiets talesperson för ekonomi- och näringspolitik, Carl B Hamilton (FP), som idag kl 10 deltar i ett seminarium i Europahuset i Stockholm om euron.

(En komprimerad version publiceras i Dagens Industri idag 30/8.)

Eurons framtid är en av de viktigaste frågorna för EU att ta itu med. Vi menar att eurosamarbetet och att Europa kommer gå stärkt ur krisen. Vi vill lyfta den nedtystade eurofrågan upp på bordet i svensk valdebatt. Därför arrangerar den liberala partigruppen i Europarlamentet en serie seminarier, med start idag i Stockholm, om euron och finanskrisen.

Vi menar att eurosamarbetet ger förutsättningar för att bättre hålla spendersamma politiker i schack och därmed möjlighet att garantera europeisk ekonomisk stabilitet.

Ekonomikommissionär Olli Rehn skrev i torsdags i DI (26/8) att den offentliga skuldkrisen, och Greklands situation, har blottat systemiska svagheter i EU:s ekonomiska styrning och att vi måste komma till rätta med svagheterna i systemet.

Vi håller med. Det ekonomiska samarbetet behöver stärkas och förbättras. Att så sker är viktigt också för Sverige. Vår framtid hänger nära samman med utvecklingen i övriga Europa.

Olli Rehn kommer i slutet av september att lägga fram ett lagstiftningspaket med en reform av den ekonomiska styrningen i Europa. Som liberaler välkomnar vi Olli Rehns initiativ.

Men de senaste månaderna visar tydligt att Sverige, eftersom vi inte har euron, inte får vara med när de viktiga besluten fattas. När kriser uppstår och det krävs snabb handling, är det euroländernas finansministrar som gör upp om åtgärderna. Det visade sig bl.a. när eurogruppens finansministrar beslutade om utformningen av räddningspaketet till Grekland.

De närmaste åren kommer allt fler av våra grannar gå över till euron som valuta. Vid årsskiftet är det Estlands tur att byta till euron. Eurogruppen är ett dominerande maktcentrum.

Under de kommande fyra åren står Lettland och Litauen på kö, liksom Polen och Danmark. Vi ser med oro på en situation om några år där Sverige är det enda EU-landet i Nordeuropa som inte har euron som valuta.

Den akuta krisen väcker frågan om hur EU ska hantera eventuella liknande kriser i framtiden. Vi ser ett behov av åtgärder på tre nivåer:

1. Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlydnad måste återställas. Tänderna måste vässas. Stater som bryter mot pakten ska mista sin rösträtt rörande budgetunderskott och beslut om krisåtgärder och dessutom riskera indragna EU-medel (jordbruks-, struktur- och sammanhållningsfonderna).

2. Euroområdet måste utveckla en mekanism som automatiskt slår till i krissituationer. Det skall inte vara någon bail-out. Att mobilisera internationella valutafonden (IMF) är bra och vi stöder förslaget att IMF ska delta som partner i räddningsaktioner, med IMFs tekniska expertis och årtionden av erfarenhet. Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del av sin (missbrukade) suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera. De skadliga effekterna på grannarna av vårdslös ekonomisk politik kan inte bara förlåtas utan måste åtgärdas. Det ska inte uteslutas att borgenärer kan bli tvungna att acceptera skuldavskrivningar.

3. För det tredje, till paktens kriterier ska man lägga nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser.

Sveriges regering behövs för att driva på för striktare europeiska regler. Vi har viktiga bidrag att ge t ex när det gäller att kraven och reglerna blir tillräckligt strikta i det förslag till europeiskt komplement till IMF som nu bereds. Sverige och Norden har här viktiga erfarenheter att bidra med.

Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel, som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland lämnas inte därhän.

De politiska partierna har en skyldighet att vara tydliga mot sina väljare inför valet hur man ställer sig till en framtida folkomröstning. Folkpartiet sätter nu ned foten. Vi ger väljarna tydliga besked. En röst på Folkpartiet innebär att vi kommer att fortsätta arbetet för en ny folkomröstning under nästa mandatperiod. Vi ser tre alternativa datum för en ny folkomröstning: under 2013, i samband med Europaparlamentsvalet 2014 (bäst) eller - men sämre - vid riksdagsvalet 2014.


WOLF KLINZ
europaparlamentariker från Tyskland (FDP), ordförande i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker, ledamot i Ekonomiutskottet och gruppledare för liberalerna (ALDE) i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
CARL B HAMILTON (FP)
riksdagsman, ordförande i näringsutskottet, talesman för ekonomi- och näringspolitik.

Dagens Sifomätning ger regeringen ett fortsatt övertag. Vi som varit med några val vet att mycket kan hända under valrörelsens sista veckor och dagar som helt förändrar kartbilden.

Därför gäller det för oss alla som vill att Alliansen skall fortsätta att sitta kvar i regeringen och att Folkpartiet skall bli betydligt större att ligga i.

Socialdemokraternas samarbete med vänsterpartiet avskräcker förmodligen en del från att rösta med oppositionen.

Men vi skall inte vinna pga andras misstag utan på grund av vår egna politik och trovärdighet.

För Folkpartiets del handlar det om en ideologi som bär. Liberalismen står för såväl frihet som ett socialt ansvar.

I sakfrågorna har skolan kommit att dominera och där håller många med oss.

Tidiga insatser, höjd lärarstatus, yrkesutbildning, elevhälsa och fler lärlingar. Men också arbetsro i skolan.

Jag hoppas att miljöfrågan blir allt hetare i valrörelsen.

Jag delar Lena Sommestads uppfattning att " ett ökat folkpartiinflytande i regeringen är bra för miljön".

I onsdags kritiserade Naturskyddsföreningen alliansregeringen på DN-debatt utifrån en rapport om vad riksdagspartierna sagt och gjort i miljöpolitiken under den gångna mandatperioden. Många bloggare kommenterar föreningens låga miljöbetyg på regeringen.

Kommentarerna följer blockgränserna. Naturskyddsföreningens omdöme om regeringens miljöpolitik, den har tagit allvarliga steg tillbaka, kommenterar miljöminister Andreas Carlgren: Det säger mer om Naturskyddsföreningen än om verkligheten.

Sedan listar han 13 miljöpolitiska beslut och resultat som han menar ger en sannare bild av regeringens miljöpolitik.

Moderaternas miljöpolitiska talesperson Sofia Arkelsten är också kritisk. Hon tycker inte att Naturskyddsföreningen kan kalla sig partipolitiskt obunden eftersom de frågor som föreningen granskat handlar om hur partierna ställt sig till bestämda styrmedel och subventioner.

Intresseorganisationer eller "lobbyföreningar" kan ställa krav utan hänsyn till den politiska verkligheten, ger sig ett politiskt parti in i debatt med en enfrågeförening kan man inte vinna, skriver hon. Därför vill hon hellre debattera med andre politiker och Sofia Arkelsten tycker att Naturskyddsföreningen borde kunna bättre. Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson svarar på kritiken genom att förklara att granskningen är gjord utifrån partiernas egna löften inför valet 2006.

 

Från rödgrönt håll är reaktionerna mer positiva till undersökningen, om än inte till resultatet. Jonas Sjöstedt, V, tycker att det är dystert.

- Allra värst är allianspartiernas oansvariga opportunism i frågorna om CO2-skatter. De bedriver rena skrämselkampanjer mot höjd bensinskatt och kilometerskatt, samtidigt som många av dem vet att skatter som styr och gröna investeringar är det enda som rår på de ökande utsläppen från trafiken, skriver han.

 

Socialdemokraten Mikael Abrahamsson från Jämtland tycker inte att det är helt oväntat att de tre mindre borgerliga partierna blivit överkörda av Moderaterna i miljöpolitiken. Han är också ororad av att miljöpolitiken har gått bakåt och han vill lyfta fram miljöfrågan i valrörelsen.

 

Sannolikt kommer några fler inlägg i den här debatten.

 

Ett annat ämne som diskuterats är regeringens "supermiljöpremie" till elbilar. Reaktionerna följer samma blockmönster här.  Carl Nettelblad, FP, tycker lösningen är efterlängtad och dessutom gör den rent hus med bilar som i teorin kan gå på etanol, men oftare går på bensin. I stället är det el och biogas som är framtiden.

 

Vänsterpartisten Jerker Nilsson skriver att det rödgröna förslaget om avgifter på törstiga bilar vore bättre.

 

Kärnkraften diskuteras också i bloggarna, liksom vindkraften och Förbifart Stockholm. Men de diskussionerna kommenteras i en senare bloggkommentar. 

 

Nu inför valet är det återigen dags för diverse miljöbilsutspel i politiken.

Först så föreslår Alliansen i sitt valmanifest (sid 37) att en “supermiljöbilspremie” på 40 000 kronor per bil införs för för bilar med väldigt låga utsläpp av koldioxid. Enligt Centerpartiet så ska det gälla bilar som släpper ut högst 50 gram CO2/km, och man räkar med att det kommer omfatta cirka 5 000 bilar.

Miljöpartiet har ett annat förslag som innebär miljöbilspremie (även om de inte kallar det så) för bilar med utsläpp under 100 gram CO2/km, samtidigt som nya bilar med högre utsläpp beläggs med en registreringsavgift som ska finansiera denna premie. Intressant nog så klagar de på att regeringens politik gynnar de dieselbilar som precis klarar gränsvärdet, vilket deras förslag också riskerar göra då de vill ge premie upp till 100 gram CO2/km.

Jag menar att miljöbilspremie bara är motiverat i syfte att driva på teknikutveckling och marknadsintroduktion av ny och förbättrad teknik, t.ex. rena elbilar. Det är inte motiverat för att gynna försäljningen av måttligt miljövänliga bilar som redan finns på marknaden (t.ex. E85-bilar och snåla bensin- och dieselbilar). Därför är Alliansens förslag bättre då det har skarpare krav. En bred miljöbilspremie med låga krav riskerar att huvudsakligen bli en allmän subvention av att köpa en ny bil, och det är knappast bra för miljön då det är bättre att inte ha någon bil alls (utan istället gå, cykla, åka tåg och/eller buss).

En del, t.ex. Johan Norberg, menar att det är ett problem att Alliansens förslag skulle gälla relativt få bilar på kort sikt. Då missar man att se det hela långsiktigt, att det ska leda till fler riktigt miljövänliga bilar på längre sikt. Och om man är rädd för miljöeffekterna av bilproduktionen så är det väl bättre att några få köper nya riktigt miljövänliga bilar än att många köper nya måttligt miljövänliga bilar? (För övrigt så delar jag Norbergs kritik av satsning på bioetanol som fordonsbränsle).

Jag tycker dock att Miljöpartiets förslag om registreringsavgift på nya icke-miljöbilar för att finansiera miljöbilspremie är bra.

Intressant? Andra bloggar om: politik Klimat Miljö Trafik

Det påstås ibland (av arkitekter?) att uppfattningen av vad som är vackert är knuten till personligheten, att vi har olika uppfattning om vad som är fult eller vackert.
Jag vill i denna artikel visa att den uppfattningen inte har stöd i forskningen.
 



I YIMBY:s forum finns under Arkitektur den 4 juli 2010 ett inlägg av Tore Kullgren under rubriken "Vackra och fula fasader, en fråga om detaljerade eller kala ytor?"
Här framför Tore att detaljer på byggnader gör att de upplevs som vackra. Herbert, Tingesten tillfogar att man empiriskt kan konstatera ett större intresse för detaljerade byggnader genom att mäta hur lång tid blicken stannar vid foton av byggnader i olika stil.

Det finns några nyligen publicerade doktorsavhandlingar som ger vid handen att majoriteten av människor har samma subjektiva uppfattning av vad som är vackert, men även ett examensarbete om det jag skulle definiera som objektiv skönhet.
 

Det sistnämnda är en kandidatuppsats från 2005 av Cecilia Svensson och Linda Johansson på Blekinge tekniska högskola: "Den fysiska vårdmiljöns inverkan på patienters hälsa under sjukhusvistelse". Författarna har gått igenom ett antal undersökningar i ämnet och konstaterar att patienter på sjukhus tillfrisknar snabbare om miljön runt dem bl.a. innehåller detaljer med färger och former (som vi kallar vackra). I En studie av två grupper patienter hade den ena gruppen utsikt mot en tegelmur och den andra mot en park med vackra träd och buskar. Det visade sig att gruppen med utsikt mot parken behövde mindre smärtstillande och fick också mindre postoperativa komplikationer som huvudvärk, illamående och yrsel. (Wikström, Estetik och omvårdnad 2003).

Det gick också att konstatera att ljus, omväxlande färger och kontraster mellan dessa bidrog till ett snabbare tillfrisknande. Det handlar här om arkitektur, inventarier och konstverk på avdelningen. En ytterligare positiv faktor var också om patienten själv kunde påverka vilken konst som fanns i rummet. Tillfrisknandet var således objektivt mätbart. På förfrågan uppgav patienterna att de upplevde en sådan miljö som omvårdande och återspeglade personalens större omsorg om sina patienter. En trist miljö uppfattades som om sjukhuset struntade i patienterna.

Hur människor uppfattar skönhet subjektivt behandlas i ett antal doktorsavhandlingar inom ramprojektet "Den mänskliga staden" som drevs av professor Johan Rådberg i LTH från början av 2000-talet.  I en doktorsavhandling av Lena Steffner 2009: "Värdering av stadsmiljöer – en metodstudie i att mäta upplevelse" konstaterar hon att det faktiskt går att få reda på om stadsmiljöer är bra eller dåliga. I en av henne upprättad frågemodell har människor fått gradera hur de känner sig i olika stadsmiljöer, glada, upplivade, trygga, uttråkade et.c. Hon konstaterar att bl.a. en enkel, repetitiv och utarmad arkitektur gör människor oroliga, missmodiga, irriterade etc.

Andra avhandlingar är "Stadsrumsanalys" av Thomas Nylund och "Bilden av småstaden" av Catharina Sternudd. I den sistnämnda studien visas att Karlshamnsborna uppskattar den traditionella och småskaliga bebyggelsen som finns i en småstad. Modernistiska hus från 1960 – och 70-talen anses genomgående vara fula, klumpiga och dystra. Författaren finner vidare att många andra studier visar att Karlshamnsborna knappast är unika. Människor världen över uppskattar varierad småskalig arkitektur med färger, naturmaterial, grönska och ett formspråk med anknytning till äldre tiders bebyggelse.

De här undersökningarna ger uppenbart ett klart besked: färg-, variations- och detaljrik arkitektur är god arkitektur = vacker arkitektur som påverkar människor både fysiskt och psykiskt och dessutom kan bidra till en bättre hälsa. Man skulle också kunna påstå att dålig arkitektur som Stockholms stadsbyggnadsnämnd och kontor delvis är ansvariga för inte ger uttryck för kommunens omsorg för sina medborgare. Byggnadskulturen i en stad är vidare en konstform som kan upplevas av alla människor – inte bara av dem som har råd att köpa upplevelser. Vacker arkitektur betraktas också som en investering, den drar till sig turister som konsumerar och i slutänden ger skatteintäkter för staden. Att bygga billigt för stunden kan visa sig vara dyrt i ett längre perspektiv.

Varför byggs så få vackra hus?

I sin avhandling konstaterar Catharina Sternudd att det finns en klyfta mellan arkitekternas smak och allmänheten. Arkitekterna får lära sig att det bara är experter som vet vad som är bra arkitektur. Man misstänkliggör människors synpunkter och tränas sällan i att rita hus i dialog med de framtida brukarna. (Man skulle kunna säga att vi f.n. lever i en arkitektonisk diktatur, min anm.)

Catharina Sternudd konstaterar att mycket av detta beror på lärarna som växte upp under modernismens protest mot den dekorerade arkitekturen före 1925. Den mångfald som syns hos studenterna vid antagningen slätas ut och förbyts i en homogenitet under utbildningen. På bloggen Betongelit klagar arkitekturstuderanden Jenny Åkesson (10 sep 2007) över att ingen utbildning ges i klassisk arkitektur. Peter Sörenssen och Khadidja Ouis framför på var sina bloggar och i tidningen anti tanken att arkitekterna inte fått kunskap att rita byggnader med detaljer. En tanke som också slagit mig sedan några år tillbaka.

Att rita enkla hus kräver ingen större kunskap. Peter Sörensen jämför med en salladskock; Vem som helst kan skära grönsaker i bitar och lägga varje sort på var sitt fat. Men att blanda ingredienserna i de proportioner som både ser och smakar bra kräver åtskilligt större kunskaper. Jag har tittat på industridesignen. Den utvecklas hela tiden och duktiga formgivare skapar nya former pga  konkurrensen. Jag kan med bedrövelse konstatera att arkitekturen i Stockholm med viss modifiering står kvar på 70-talets nivå. Jag besökte Huskvarnas industrimuseum i Huskvarna häromåret. Det slog mig hur mikrovågsugnar och diskmaskiner från 60-talet var skrämmande lika de byggnader som skapas idag. Arkitekturutbildningen i Sverige verkar ligga 40-50 år efter sin tid.

Jag reser ganska mycket och upptäckte redan för flera år sedan att arkitekturen på t.ex. Kanarieöarna, i Österrike och Polen ligger långt före Stockholm. Det gemensamma i den arkitekturen är att man bygger vidare på de lokala byggnadstraditionerna och tillfogar moderna element och detaljer som uppkommer ur den tekniska byggmaterialutvecklingen. I Stockholm (och Sverige) gick utvecklingen på några år så att man sopade bort all tradition på några år på 30-talet
 


Det finns många bilder att ösa ur men jag tar bara detta exempel på nybyggnad med ägarlägenheter i Zakopane (Polen). Av tradition i Zakopane bygger man husen med ganska spetsiga tak samt lägger en utskjutande takdel i underdelen av gavelspetsarna. Lägg märke till stenvalvsgalleriet i bottenplanet.

Jag talade i juni med Katrin Berkefeldt som är planchef för nya Lindgården på Stadsbyggnadskontoret och bad henne förklara varför arkitekturen i Stockholm var så enahanda. När tunnelbanan byggdes anlitades konstnärer för att utforma miljöerna med ett unikt resultat. Varför har det konceptet inte tagits upp till husfasaderna? Jag redogör mycket kort för svaren.
Hon uppgav att utformningen till stor del styrs av byggföretagen som inte vill ha för mycket detaljer därför att det blir dyrt att bygga och underhålla. Arkitekterna hade också ett ansvar. Byggnadskulturbidrag finns inte. Bara för underhåll gamla fastigheter. Byggnadsnämnden har inget intresse av hur det ser ut i andra länder eller kommuner, och man är ganska nöjd med det som hittills byggts i Stockholm.

Planarkitekt Victor Hoas Ströman uppger att man inte vill göra kopior av gamla hus, för det blir inte bra. Han svarar egentligen inte på när jag säger att det inte handlar om att göra kopior utan om att utforma byggnaderna med färg och detaljer där bara fantasin sätter gränserna.

Jag kom fram till att det saknas riktigt engagemang i byggnadsnämnden för arkitekturen i Stockholm och därför får arkitekter och byggbolag bestämma gestaltningen..

Förslag till kommunen

Hur som helst har jag lämnat följande förslag till stadsbyggnadsnämnden.

1. Att man bestämmer att det politiska och byggnadstekniska inflytandet på byggnadsprojekt (utöver markplaneringen) ökar vad avser fasadutformningen.

2. Att kommunen kontaktar ägare av de värsta exemplen av  tråkig 60- och 70-tals bebyggelse i centrala lägen för att förmå dem att bygga om fastighetsfasaderna, ev med stöd av ett utformat kulturbidrag,

3. Att staden tar kontakt med formgivare och konstnärer, (och gatuklottrare) som tillfrågas om de vill inkomma med förslag på fasadutformning på nybyggnation. (Jmf tunnelbanan

4. Att staden ställer ut och lägger ut bidragen på Internet där medborgarna kan rösta. Eller att annan lösning görs t.ex. genom att enkäter görs av ett blandat urval av Stockholms befolkning. Se Lena Steffners avhandling.

5. För den ökade kostnaden för fasaderna kan i förekommande fall utgå ett byggnadskulturbidrag.

6. Att staden undersöker vad den långsiktiga vinsten kan bli av intressantare och konstnärligare utformning av husfasader och jämför med investeringskostnaden. Faktorer att ta hänsyn till kan vara ökad attraktivitet på byggnaderna= högre värde, bättre hälsa hos de boende och ökade intäkter från besökare.

Förslag

Som en illustration på vad jag framfört i denna artikel har jag till byggnadsnämnden inlämnat ett förslag på ombyggnad av kulturhuset vid Sergelstorg. Byggnaden saknar detaljer och är enligt min mening fantasilös och tråkig och behöver bli lite gladare. Utförandet kan ske i puts och klinker på bas av betong eller tegel.

Pga byggnadens längd är den uppdelad i två bilder.

 
Östra delen...

 
...och västra


Samt översikt
 

Bloggar om: stockholm, yimby, stadsbyggnad, arkitektur, kulturhuset, modernism

Som en del i utvecklingen av Värtahamnen har nu CF Møller / Berg Arkitekter och Stockholms hamnar presenterat planerna för en ny färjeterminal.



 En viktig poäng, enligt pressmeddelandet, är att den nya terminalen ska integrera hamnen med den omgivande stadsmiljön.

Taket blir en öppen miljö med grönska som allmänheten kommer att ha tillgång till. Blir detta Stockholms svar på Oslos:s operahus?

 
 
 
 
 
 
 
Vi på YIMBY kan konstatera att byggnaden får en egen profil och arkitektur och även om det är svårt att bilda sig en uppfattning i detta tidiga skede så ser det ganska positivt ut.

Och när vi är på ämnet byggnader och transport, vågar vi hoppas på att Stockholms stad tar sig i kragen och också åtgärdar den fega utformningen av Citybanans entré så den får bli lite kaxigare än det aktuella förslaget?


Klockorna stannar.

Bloggar om: stockholm, yimby, värtan, värtahamnen, turism, stadsutveckling, ropsten, oslo, kollektivtrafik, båt, båttrafik, citybanan, arkitektur

I dag har Statistiska Centralbyrån (SCB) publicerat mandatperiodens sista arbetskraftsundersökning (AKU). Den avser juli 2010. Nedan följer en kort analys, som också innehåller jämförelser med läget i juli 2006, dvs. sista AKU:n före valet 2006. Först dock en pikant observation.

Socialdemokraterna hänger inte med i uppgången på arbetsmarknaden!
På Socialdemokraternas valaffischer står det "466 000 arbetslösa vill inget hellre än att rycka in". Men i juli 2010 var det inte fler än 415 000 arbetslösa som kunde rycka in. Sedan affischerna färdigställts har det alltså redan blivit 51 000 färre arbetslösa.

Fler sysselsatta under mandatperioden!
I juli 2010 var 96 000 personer fler personer sysselsatta jämfört med i juli 2006.


Störst sysselsättningsökning bland utrikes födda under mandatperioden!
Sett över mandatperioden är det - i strid med den konventionella visdomen - framför allt bland de utrikes födda som sysselsättningen har ökat. I juli 2010 var det 85 000fler utrikes födda personer som var sysselsatta jämfört med i juli 2006. Antalet arbetslösa utrikes födda har dock samtidigt ökat (med 62 000 personer), beroende på att antalet utrikes födda i befolkningen har ökat med 174 000 personer under mandatperioden.

Arbetslösheten faller!
Arbetslösheten föll från 8,7 till 8,5 mellan maj och juli 2010 (säsongrensade värden).


Ungdomsarbetslösheten faller!
Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög, men har sjunkit något jämfört med för ett år sedan. Den sjönk från 20,7 procent i juli 2009 till 19,7 procent i juli 2010 (rådata). Säsongsrensat ligger ungdomsarbetslösheten för juni och juli ca 5 procentenheter högre.